Trädgårdstrassel

Vilse i tomatdjungeln

Det finns mängder med tomatsorter, och det kan vara både ett paradis och ett helvete. På ett sätt är det fantastiskt att det finns så mycket att välja på, och samtidigt kan det vara närmast omöjligt att hitta rätt. Man ska också lyckas komma ihåg vilka testade sorter som man gillar, och vilka som blev en besvikelse.

• "Brandywine" (Pink + Black)

En högväxande bifftomat som sägs ska funka bra på friland. Min erfarenhet är dock den motsatta. Jag odlade både rosa och svarta. För det första gav plantorna dålig skörd. För det andra så sprack samtliga tomater och många blev riktigt fula. För det tredje så var smaken en besvikelse - dom hade knappt någon smak. Och sist men inte minst, konsistensen tilltalade mig inte alls - dom var både blöta och gryniga. Kanske hade jag bara otur och sorten funkar utmärkt för någon annan att odla, och säkerligen finns det många där ute som älskar både smaken och konsistensen, men den här tomaten är inget för mig.

• "Peter Den Hållbare"

En högväxande, medelstor gulorange tomat som ska hålla att lagras länge - och det gör den. Nu i februari har jag fortfarande massor med fina tomater. Sorten mognar väldigt långsamt, så man får räkna med att eftermogna tomaterna inne, och det är just eftersom det tar så lång tid som tomaterna också håller så länge som dom gör. Den medelstora skörden kan jag inte heller klaga på. Men smaken saknas, och det kanske beror på den långa eftermogningen inomhus. Man kan kanske inte förvänta sig att tomater i februari ska smaka som solvarma tomater i augusti som mognat på plantan. Och för dom som bara måste äta sina egna hemodlade tomater på vårvintern så är det en bra sort som levererar vad den lovar, men om jag verkligen bara måste ha färska tomater under vinterhalvåret så köper jag nog hellre.

• "San Marzano"

En högväxande, avlång, röd pastatomat. Jag fick mina första plantor i utbyte mot rabarber, så det var ingen sort jag själv valt ut, men oj vilken fantastisk tomat. Trots att plantorna var små, mycket mindre än mina egna, och aldrig riktigt växte ifatt dom andra på höjden, så gav dom ändå en stor skörd. Ingen tomat hann mogna på plantan eftersom dom låg så långt efter, men alla eftermognade fint inomhus och höll sig fina väldigt länge. Smaken är precis som den ska vara, och jag gillar det fasta köttet och att det inte är så mycket vätska i dom. Det är just smak och fastheten man vill ha hos en pastatomat för att det ska bli en tjock och god tomatsås med mycket smak. Personligen äter jag gärna pastatomater färska också för den delen.

• "San Marzano Lungo No. 2"

... (updaterar efter 2020)

• "Principe Borghese"

En högväxande, liten, röd piennolotomat. I Italien hängs piennolotomater traditionellt upp i en ögla (piennolo) så att det ser ut som stora klasar med vindruvor. På det här sättet ska tomaterna hålla i flera månader, vilket gör att dom har fått smeknamnet "evighetstomater". Jag har provat att både hänga dom i en ögla som en vindruvsklase och på rad som en girlang. Piennolotekniken fick jag aldrig till, men på girlang hängde dom någon månad eller kanske två. För mig var det dock inte tal om några evighetstomater. Dom höll inte längre än vanliga pastatomater för mig, men precis som med "San Marzano" så är dom fasta och fulla med smak och gav en enorm skörd som vi åt av under sensommaren direkt från plantorna och som senare gjorde sig väl i tomatsås. Kanske förvarade jag dom för varmt, eller för dragit, eller så gjorde jag något annat litet fel som kortade ner hållbarheten. Jag ska inte säga att dom inte kan lagras, bara att jag inte fått till det, men dom är ändå en storfavorit här hemma även utan lagringsförmågan.

• "Artisan Golden Bumble Bee"

... (updaterar efter 2020)

• "Gardenberry"

... (updaterar efter 2020)

• "Oxheart"

... (updaterar efter 2020)

• "Voyage"

... (updaterar efter 2020)

• "Roma"

... (updaterar efter 2020)

• "Chocolate Cherry"

... (updaterar efter 2020)

Mer om att odla tomater: Tomater - från frö till skörd.

Tillbaka till Kategorier och inlägg